Jag, Clabbe och några andra...

... begav oss norrut med tåget från Malmö till Stockholm igår. Och man lär sig mycket om man reser med SJ och läser deras tågtidning Kupé. Till exempel:

1. Jag är en modern man
Redan på första uppslaget finns en annons för Rica Hotels. På bilden ligger en avslappnad man och stickar för fullt. Precis som jag brukar göra med andra ord... fast denne man är iofs snygg, vältränad och använder stickor när han stickar.

Men jag låter mig inte nedslås utan får läsa att det faktum att jag gillar Stand Up förstärker intrycket av att jag faktiskt är modern och dessutom het. Inte illa.

MEN... sedan raseras mitt nyförstärkta ego när det påstås att höstens senaste modeassessoar är en tygkasse som snart påstås hänga på var mans axel. Jag ställer mig frågan: Sen när blev en tygkasse hippare än en manbag (förslagsvis grön med gula kanter)?

2. Det finns ett hotell på Avenyn som skulle pasa min f.d. kollega Lena J som handen i handsken
Mornington Stravaganza går emot strömmen och inreder i italiensk stil snarare än i den klassiska skandinaviska stilen. Vad väntar du på Lena? In och boka omedelbums. Det finns säkert ett gott Amaronevin att avnjuta på kvällen också.

3. Tåg och korsord - en bra kombination
Växjöparet Ninni Hed och Jimmie Petersson träffades för fem år sedan på tåget mellan Stockholm och Lund över ett korsord. Nu blir det giftermål. Jag ställer mig frågan: Varför packade jag ner min korsordstidning längst ner i ryggsäcken för?

Till sist...

4. Sarah Dawn Finer är en riktig pudding... med både grädde och vaniljkräm till
Helt klart i klass med Broqvists Konditoris Schwarzwaldtårta. It doesn't get any Finer than this kanske man lite skämtsamt skulle kunna säga. Jo, den lilla TV-kockan Leila Lindholms rådjursögon är ju helt okej de med.

Nu är det stickning som gäller

Förra veckan hade vi en liten kombinerad avslutningsmiddag/födelsedagsmiddag i min och min kollega Lenas ära. En trevlig trerätters middag med tillhörande guidning blev det på det nyöppnade Kosta Boda Art Hotel.

En liten avskedspresent fick jag som skulle symbolisera min tid här på Södra. Så det blev en grällt grön liten manbag innehållande en Södrakeps, ett första hjälpen-kit, en reflexväst, ett sittunderlag, en Södrahalsduk, en korsordstidning och sist men inte minst ett stickningsset. För är det något vi gjort på fikapauserna den senaste tiden så är det att lösa korsord (jag) och sticka (tjejerna på administrationen). För inte har då jag stickat.

Inte förrän nu. Idag var det premiär för mig och den rosa Quick Knit-ringen att bekanta oss med varandra. Så nu har jag nog hunnit köra cirka åtta varv på ringen. Så i dagsläget kan man väl säga att jag lyckats göra en strumpebandshållare. Imorgon siktar jag på att det blivit ett hårband. Målet är att på fredag ha gjort en benvärmare så att jag kan få en sista handledning om hur man stickar en häl så att det någon gång framöver ska kunna bli ett par stickesockor.

Ja, ni ser vad de utsätter mig för efter att ha gjort mitt bästa här på jobbet.

Imorgon smäller det

Äntligen, som Gert Fylking skulle uttryckt det.

Nu börjar hockeysäsongen igen. Och som vanligt dunkar hjärtat extra fort när de rödvita TIKarna kommer in på isen.

Pojkar, pojkar, pojkar (och flickor med för den delen), dags för ett hundår till!

Jag vill bli roastad

Ikväll är det dags för ännu ett avsnitt av Kanal 5:s serie Roast på Berns. Jag gillade inte den roastning som först utfördes på SVT där Tomas Järvheden var programledare. Däremot gillar jag Kanal 5:s variant.

Jag gillar det så mycket att jag, som egentligen inte firar födelsedag, gärna skulle utsätta mig själv för en roastning på min 40-årsdag så att jag verkligen får höra vad jag hållit på med för idiotier mina senaste 40 levnadsår. För visst borde ni, kära vänmner, ha en hel del smaskig ammunition att avfyra åt mitt håll? Förvånad vore jag om inte så är fallet. Så kör hårt och låt inte fingret vila på avtryckaren utan skjut för tusen gubbar... och gummor med i jämställdhetens tecken.

Den som inte känner till fenomenet roastning föreslår jag ska titta på kvällens program på Kanal 5 som börjar 21:55.

Söndag den 13/9: I väntan på en buss som inte verkar komma

Beger mig till Stora torget kl 7.00 för att hjälpa till att bygga upp den 3 meter höga plantpyramiden i vår monter. Och tro det eller ej, men samtliga deltagare i det gemensamma tältet finns på plats en halvtimme innan pressen ska komma på besök för lite fotograferande. Vi har till och med lyckats hitta en plats åt lilla Jeanette bredvid vår darttavla. Vem hade kunnat tro detta igår kväll?

Vår plantpyramid får många positiva kommentarer från våra besökare. Väldigt skoj. Men det är inte många som är speciellt intresserade av att diskutera biobränslen direkt utan det är plantpyramiden och vår darttävling som drar folk. Målet i darttävlingen är att få minst lika många poäng med tre pilar som Södra har skogsbruksområden, nämligen 31 stycken.

När det var som mest hektiskt hade vi köer på ca 10 personer som väntade på sin tur att få kasta pil. Under dagen hade vi folk i åldrarna 5-75 som kastade pil för att få vinna en liten Södraplanta. Till och med gamla damer som aldrig kastat pil deltog för första gången i sitt liv och njöt till hundra procent när de lyckats vinna en planta.

Närmare 200 plantor fattigare kunde vi stänga butiken och börja plocka ner plantpyramiden och darttavlan runt kl 17.00. Runt kl 19.00 var allt materiel och bilen återlämnat på Södra.

Handlade på Willys bredvid Södrakontoret och satt närmare 35 minuter innan min buss kom 10 minuter försenad. Nu hade jag bara en sak i huvudet, att få komma hem och starta upp en ohämmad erotisk trekant tillsammans med mitt duntäcke och ett glas Halle Berry-brun O’Boy (och det är alltså tvångsrakning som ska in på lodrätt 13). Imorgon är det dags för nästa projekt, att planera Skogens Dagar den 29-30 september. Om man är frisk vill säga. Sov gott allihop!

Lördag den 12/9: Min sjukjournal uppgraderad

Jag måste ha en av de mest anorektiska sjukjournalerna i vårt land. Fram till idag har den bara bestått av två poster:

- Halsböld, 1989
- Uttänjt ledband, 1992

Men efter hemkomsten från jobbet kan den nu uppdateras så att den ser ut så här:

- Halsböld, 1989
- Uttänjt ledband, 1992
- Ögoninflammation vänster öga, 2009

Lite mer macho ser det allt ut. Men i ärlighetens namn är det inget som imponerar så värst mycket.

Vaknar av mitt eget hostande kl 02.30 och ögat verkar igenmurat av någon slags gegga. Jodå, det behövs en rejäl tvättning av vänstra ögonhålan för att få bort varet. Ser ut som att någon använt mina ögonlock till att snyta sig med. Vad härligt det ser ut!

Lördag den 12/9: Vancouver Canucks-biljetterna beställda

Trots en natt av evinnerligt hostande och ögoninflammation på vänsterögat (se inlägg ovan) så beger jag mig först till jobbet för att hämta allt utställningsmaterial, och sedan till Stora torget glad i hågen att få träffa de andra deltagarna i tältet. Jag möts av ett enda stort ingenting. Tältet är visserligen uppställt men består av ca 720 kubikmeter luft. Men klockan är bara 9.00 så de kommer nog snart.

Klockan 10.00 har ingen kommit. Inte heller kl 12.00. När jag återvänder efter en halvtimmes inköpsrunda kl 17.30 har någon från Växjö kommun varit där och lagt ut flis i ena hörnet. När jag tänker ge upp för kvällen dyker det upp lite folk från Växjö kommun för att bära in lite stafflier och tavlor som ska användas nästa dag. Allt ställs i en enda hög. Jag känner att jag behöver ett brejk från allt så jag beger mig hem och fixar lite spaghetti och bacon till middag som förtärs med lite engelsk fotboll.

Runt kl 20.30 beger jag mig till jobbet för att bevaka biljettsläppet av Vancouver Canucks-biljetterna, den enda delen (och en av de viktigaste) av resan som inte kunnat göras tidigare. Här kan hela Vancouverresan gå från att vara en fluffig sufflé till att endast vara en platt pannkaka om det vill sig riktigt illa. Men allt går smidigt och kl 21.13 är bokningen av biljetterna till matcherna mellan Vancouver och Edmonton och Vancouver och San José gjorda. Precis de platser vi önskat oss, i kurvan på rad 7-8. Biljetterna snittar 1000 kr/st. Inget roligt pris kanske men de vitala delarna i Vancouverresan (resa, boende och hockeybiljetter) är hur som helst fixade och betalda.

Fredag den 11/9: Äntligen skingras dimman

Beger mig till jobbet fast jag borde vara hemma. Ett gott val ska det visa sig. Efter en hel vecka i dunkel får jag kontakt med personer på listan av folk som ska delta i den gemensamma Energimontern på söndagen. Dessa människor, i huvudsak kvinnor, förklarar lite mer om hur tankarna gått i arbetet kring en gemensam monter kring temat Biogas och hur det hela hänger ihop.

Visst är det härligt med kvinnor som håller ordning på oss karlar?

Torsdag den 10/9: Jag är verkligen vilse i Växjö ibland

Får ett så kallat e-recept på medicin skickat till mig vilket innebär att jag lättad kan lämna min soffa för att på svaga ben gå till Apoteket och hämta medicinen. Det finns två Apotek i stadskärnan och de ligger båda på högra sidan om jag går från Oxtorget mot Stora torget, det vet jag med säkerhet. När jag gått genom hela stan och närmar mig Pressbyrån, ett stenkast från Stora torget, har jag inte sett ett enda Apotek. Mystiskt. Jag måste ha varit ouppmärksam när jag promenerat genom stan, det har nämligen hänt förr. Så efter att ha tagit mig lite mer än en kilometer på sega ben börjar jag min sega vandring tillbaka ca 350 meter och finner Apoteket Shopen. Platsen där inga recept kan hämtas ut. Det gör man nämligen på Apoteket Lejonet som ligger i Linnégallerian som ligger, ironiskt nog, mittemot Pressbyrån. Så det är bara påbörja den plågsamma och svettiga returpromenaden i riktning mot Stora torget.

Som ni förstår så är jag efter lite mer än sju månader fortfarande vilse i Växjö ibland. Men i väntan på att Apoteket skulle öppna så finner jag lösningen på detta problem. I grannbutiken Skivan & Boken säljer man nämligen spelet Vad vet du om Växjö? (tror spelet heter så) på extrapris. Detta spel ska jag inhandla och plåga en del av er med så snart jag återvänt och kommit i ordning i Sundsvall i början av oktober. Då ska ni få lära er allt och lite till om denna lilla stad som varit mitt hem de senaste månaderna. Allt i glada vänners lag och förhoppningsvis tillsammans med något matnyttigt.

Torsdag den 10/9: Idioterna invaderar världen

Var tvungen att stanna hemma från jobbet idag för mina kollegors och min egen hälsas skull. Kollar på det tidigare nämnda fenomenet Vakna med the Voice på Kanal 5 (gjorde en kommentar om detta i ett tidigare nummer av Vilse i Växjö).

Det står helt klart att idioterna håller på att ta över i vår värld. För i studion finns sedan tidigare stolpskottet Josefin Craaford som vill bli miljöpartist. När en oannonserad gäst i form av miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand plötsligt dyker upp så får fröken Craaford tänka några sekunder innan hon kommer på namnet på gästen. Men all cred till fröken Wetterstrand som ignorerar det hela med ett stramt leende.

När det sedan visas en bild på miljöpartiets andra språkrör, Peter Eriksson, blir han snabbt kallad för Lars Ohly. Grattis Josefin, du är nog portad från deras möten i framtiden.

Programmet kryddas sedan med att stolpskott nummer två, Katrin Sytomierska dyker upp i rutan. Ni vet kvinnan som först var gift med Alex Schulman för att sedan skilja sig från honom och gifta sig eller bli sambo med bimbofotografen Bingo Rimér?

Till råga på allt så skulle ytterligare ett stolpskott delta i programmet, nämligen Carolina Gynning. Men det blir det inget av ser ni för Gynning och Sytomierska ligger nämligen i krig med varandra. Glöm första och andra världskriget, glöm Kalla kriget och Kubakrisen och glöm för all del krisen i Mellanöstern, för här verkar det gå hett till. Så hett att Gynning begär att få vara programmets gäst dagen efter istället. Och tur är väl det. Med tre stolpskott som dessa i rutan samtidigt måste det bara få konsekvenser på utsändningarna och troligtvis resultera i ett enda långt Tillfälligt avbrott på grund av störande låg hjärnfrekvens i studion.

Onsdag den 9/9: Arkiv X @ the office

Efter att ha varit väldigt inaktiv i bloggandet kommer här sju inlägg som till viss del förklarar varför det blivit så:

Jag måste ha blivit inkopplad på ett av de hemligaste projekten i världshistorien. Har sedan ansvaret kring montern på söndagens bioenergidag lagts på mina axlar inte gjort annat än talat med personer som vet ungefär lika mycket som mig kring detta. Mejlen har börjat ramla in med olika frågor som jag själv ställer mig. Att jag sedan börjat få klara influensasymtom gör ju inte saken bättre direkt. Nu får det börja komma lite svar istället för nya frågetecken hela tiden.

Delikatessyoghurt? Jo, tjena.

Brukar ni köpa turkisk eller grekisk yoghurt? Har ni någon gång blandat det med hallon, jordgubb eller blåbär och känt den sammetslika känslan från yoghurten på tungan och den naturligt syrliga smaken av bären?

I så fall ska ni fortsätta med det och inte köpa den produkt som bär namnet Delikatessyoghurt och som brukar finnas bredvid den turkiska och grekiska yoghurten. Maken till sladdrig yoghurt får man leta efter. Kanske har de jordgubbar som tillsatts yoghurten en gång varit färska, men de är knappast från denna sidan år 2000. Nä, det är snarare någon billig jordgubbssylt från Euroshopper som tillsats. Att huvudtaget nämna ordet Delikatess skulle i just detta fall vara straffbart. Detta är bara skräp!

Fattas nu bara att Zlatan börjar göra reklam för Delikatessyoghurt som då troligen byter namn till Delikatezzyoghurt och får en flersidig bilaga i Aftonbladet eftersom allt som Zlatan gör anses vara av högt nyhetsvärde. Ni kan ju tänka er rubrikerna:

Zlatans hemliga segerrecept eller Skaffa er Zlatans zläta zuperhy.

Så kanske dröjer det inte länge innan vi får se Zlatan göra något sånt här.

En skön säng

Kom hem till Sundsvall rätt sent i onsdags kväll, så det bar i stort sett raka spåret ner i säng. Lade ner huvudet på kudden. Huvudet liksom sjönk ner i kudden som i slowmotion varsamt slöt sig om huvudet. En känsla av att jag var Sir Väs i Robin Hood infann sig och jag somnade sött.

Vikten av en skön säng kan inte överskattas. Inget ont om min säng i Växjö, den tillhör den bättre delen av möblemanget i lägenheten. Men att få lägga sig ner i min DUX 1001 Medium med tillhörande Duxiesta de Luxe bäddmadrass måste vara som att ena minuten köra en gammal Amazon och sedan hoppa in i en Ferrari. Kan det bli bättre? So Let's go to bed!

Nu börjar jag bli less alla dessa bilder

Får snart samma känsla när jag ser ett nytt mail med ordet Fototävling i ämnesraden som jag fick när jag spillde ut halva kaffemuggen häromdagen. Bilderna som kommer in ska delta i fototävlingen med chans att vara ett av 13 bidrag som kommer att ingå i väggalmanacka 2010 som jag ansvarar för tillsammans med en tjej på Information.

När jag kom till jobbet i måndags gav vi oss in på sista veckan i tävlingen. Det hade då kommit in ca 600 bilder. Idag efter lunch kom bidrag nr 1201 in i brevlådan. Självklart är vi jätteglada, men snart börjar jag torrkräkas när jag ser att det finns olästa mail i den inkorgen. Och vi som hade en Plan B där vi skulle ta in en proffsfotograf utifall att intresset skulle bli lågt deltagande från våra medlemmar, anställda och deras anhöriga. Men så fel vi hade.

Faan... där föll kaffemuggen

Aaaaarrrrrgggghhhh! Vad irriterad man blir. Tur att inga viktiga papper låg på bordet.

Nu får SCA:s produkt TORK visa vad det går för.

Vad har ni för fobier?

Hur har ni det med era fobier go'vänner? Kanske har ni några smaskiga fakta som ni vill dela med er av? Vore ju skoj att få veta lite mer annorlunda saker om er än bara om ni är gifta eller sambos eller har ett marsvin som husdjur eller annat alldagligt.

Själv anser jag mig vara rätt så normal... i alla fall om vi pratar om ämnet fobier. För några sådana tror jag inte att jag har direkt. Det skulle väl i så fall vara att jag har någon sorts höjdskräck, eller akrofobi som det så vackert heter.

I Vancouver finns det en hängbro som hänger 75-80 meter ovanför en ravin. Man kanske skulle passa på att kolla hur många steg man tar innan det tar stopp? När man ändå kommer att vara i trakterna menar jag.

Fobier finns det ju annars en hel del av. Den ena skummare än andra. Bibliofobi är en sådan, rädslan för böcker (och då pratar vi inte om skoltrötthet). Fascinerande att en person med bibliofobi skulle få samma paralyserande skräckkänsla om den gick in i ett bibliotek som jag skulle få om jag hamnade mitt i ett hajstim. Stackars människa!

En annan tankelek som skulle vara intressant är vilken fobi ni aldrig skulle vilja drabbas av. För min egen del så skulle det föga förvånande vara att drabbas av puckofobi, d.v.s. rädslan att vara i närheten av en ishockeypuck (inte chokladdrycken eller idioter... fast vid närmare eftertanke så... idioter finns det gott om). Så nu får ni höra av er med era värsta fobier, både existerande och de som ger er fobi, s.k. fobifobi (eller?). Nej, fobofobi heter det visst (uppdaterat 090824)

Till sist så är paraskevithekatriafobi utan tvekan den mest svåruttalade fobin som jag stött på.

21st Century Rip Off

Är det inte konstigt vad det i vissa fall är lätt att tjäna pengar inom musiken idag? Denna artikel är för mig ett tecken på detta i alla fall.

Inget ont om Scotts. De är säkert himla käcka killar. Men att de tjänar 100 000 kronor på en kväll måste väl ändå göra de till ett av Sveriges största coverband? För hur många låtar på deras två skivor har de skrivit själva? Inte kan det vara många att döma av låttitlarna. De flesta har snurrat på min fars skivtallrik när jag växte upp på Tallnäs.

Om man sedan antar att detta dansband gör 100 spelningar på ett år så drar de i så fall in 10 miljoner kronor. Det kallar jag för the 21st Century Rip Off.

Himla synd att man ser mer ut som Lasse Berghagen än Christer Sjögren.

VM i friidrott/Monty Python

Det snackas för tillfället vitt och brett om vem som är dopad och vem som inte är det, vem som är kvinna och vem som är man osv. Jag blir så less.

Jag har för länge sedan tappat intresset för vissa sporter där doping har varit ett känt problem genom tiderna. Det spelar inte mig någon roll om cyklingen, skidåkningen och friidrotten går ut med att de tycker sig ha vidtagit åtgärder för att få fast fuskarna. De har ändå historiskt sett haft så många fall av doping att jag inte kan se mellan fingrarna med att trovärdigheten är som bortblåst.

Det kommer alltid finnas vissa länder som för mig alltid kommer att vara förknippade med doping hos framgångsrika utövare. Jamaica är ett sådant land. Ni kommer väl ihåg Merlene Ottey? Så självklart har jag mina tvivel att exempelvis Usain Bolt är helt ren i sitt idrottsutövande. Men men, han är som sagt oskyldig tills motsatsen bevisats. Fast man borde kanske skriva oskyldig inom citationstecken?

Nä, glädjen att se vissa sporter är borta. Frågan är om ens Monty Python skulle kunna återställa glädjen med exempelvis friidrott. Eller kan de det? Ja, kanske om man ska döma av detta historiska inslag... Silly Olympics.

Magpumpning med Ernst K

Ta en liten gnutta Björne och en liten gnutta Farbror Frej så får man... just det, Ernst Kirchsteiger.

Han kan inte bara leverera härliga citat utan kan även göra sitt eget sprattelvatten.

Vilken kille!

Dagens i-landsproblem

Oj oj oj, livet är hemskt.

"Emma Green tog sig enkelt vidare till höjdfinalen.
Men hoppen som tog henne dit fick TV4:s tittare inte se live."

Tänka sig vad några minuter hit eller dit kan göra skillnad. Man frågar sig om hon hade rivit om man visat hennes hopp live ett par minuter tidigare eller om resultatet blivit detsamma. Ja, jag vet inte, jag har bara sett ett bandat inslag.

Att reklamavbrotten sedan är ett irriterande moment det känner man ju till. Men det är ju en helt annan fråga.

Läs artikeln

Säg inte nej, säg kanske kanske kanske

Så har det då hänt. Jag överger veckobladet Vilse i Växjö och börjar blogga istället. Min beundran av mig själv har med andra ord blivit större än min avsmak för ointressanta bloggar som endast ska lura mig till att tro att jag är viktigare för mänskligheten än vad jag egentligen är.

Ni som hängt med vet ju att jag redan skaffat mig ett extra förnamn, Fitzgerald (nejdå, ingen hybris här inte). Som ett tecken på min egen förträfflighet så skaffar jag mig nu även ett hip-hop-namn, G-Fitz. Så håll i hatten, för nu utmanar jag Britney Spears förre snubbe, K-Fed, i jakten på att vara en synnerligen blek figur. Wassup!!! Yo!!!